Lagade god mat. Bröt litegrann mot hobbyvegeterianeriet ikväll... Hade en kycklingfilé i frysen som ville bli uppäten. Det var ju länge sedan den "dog" så just den kycklingen borde vara "preskriberad". Kokade potatis, hackade purjolök, rödlök och vitlök och stekte upp kycklingen i små bitar i margarin. Tillsatte sedan löken och kryddade med curry. Doftade ljuvligt. Tänkte ha i en burk en creme fraiche, men den var möglig när jag öppnade den
Avslutade kvällen med kexchoklad och inlagd gurka... Jag har blivit helt beroende av ättikssmaken. Är inte det ett graviditetstecken förresten? Skicka ut sambon att köpa inlagd gurka?
Har iaf lyckats gå upp en hel del i vikt igen... Visst kommer jag i mina 48:or i byxor, men magen sticker gärna ut ovanför... Är så sur på mig själv... Höll ju på att komma i 44:or innan jag träffade Joakim... Tjock med behov av dietmat + mager som en skrika som aldrig går upp i vikt trots att han äter 1kg smör om dagen går verkligen inte ihop!! Nu kan åtminstone jag och sambon "banta" tillsammans. Men hur bra går det när min kropp fullkomligen skriker efter socker och andra mer "udda" maträtter. Och inte vågar sambon säga nej när sockermonstret i mig ryter åt honom att han ska cykla till konsum och handla någonting gott. Innan jag flyttade höll jag på att jogga runt Mörtsjön tillsammans med Mulle som också behöver tappa några kilon... (Det känns förvisso fånigt när 3 km tar 20 minuter) Dessutom red jag ju hästen 3ggr i veckan... Nu går jag iof längre långpromenader dagligen... Men sockerkonsumtionen är skyhög, så det gör ju varken till eller från...
Köpte en massa godis på Netto i måndags (farlig butik ur godissynpunkt!!) dvs 4st stora kexchoklad, en pollypåse och en geishachokladkaka. Hur mycket av det godiset finns kvar idag?? Är så trött på mig själv och mitt godissug... Iof fick min sambo käka en del polly och dela 2 kexchoklad... Men i övrigt är det jag som blivit dominerad av mitt sockermonster. Behöver jag säga att jag är deprimerad? Och att mitt godiskäkande gör mig ännu mer deprimerande? Tröstätandet blir en deprimerande ond cirkel... Jag behöver verkligen gå på rehab...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar